Direktlänk till inlägg 13 januari 2010

Livet är kort

Av Elisabeth - 13 januari 2010 06:53

Vissa ggr blir man lite rädd över vad som händer, och ibland

är man glad åt att man inte VET vad som kommer att hända

 

 

Under nyårshelgen gick en gammal arbetskompis man bort i

en hjärntumör. Endast 50 år.

Hon står nu ensam med sina fem barn , varav de yngsta

är i nedre tonåren...

 

Några dagar senare omkommer min sons klasskompis pappa i en bilolycka.

Han var bara 32 år..

Sambon där står nu ensam med två barn  -11 och 5 år.

 

Mina tankar går i dag till dessa familjer.

 

Ta hand om er därute..

 

 

  

 

 


 
ANNONS
 
Rosenvante

Rosenvante

13 januari 2010 19:59

Har haft den känslan några år nu, man ska inte skiljas som ovänner, man ska passa på och göra sådant man önskar medans man kan och man ska vara rädd om varandra, man vet ju aldrig vad morgondagen bjuder.

http://rosenvante.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Elisabeth - 9 november 2012 08:15

Det har hänt mycket det senaste året, och bloggen har fått ligga nere.Ska försöka börja lite mer igen...  :-) Ni som har följt min blogg vet historien.det som hänt sedan dess är att den förlupne makenInsåg att gräset inte var grönare på andra sidan...

Av Elisabeth - 17 juli 2012 11:22

Lever, andas, ska uppdatera er alla.. Mycket har hänt, och kommer att hända.. ...på stickfronten händer dock inte lika mycket......

Av Elisabeth - 20 april 2012 08:30

  Mycket har hänt - på kort tid...   vet inte hur eller vad jag ska berätta, mer än att allt är enklre på ett sätt, men det innebär MYCKET funderingar, och mycket ältande..   Barnen mår bra, eller ok och jag är också ok..   ...

Av Elisabeth - 6 mars 2012 18:14

Min älskade mamma påtalade lie fintatt det var länge sedan jag bloggade... Som ni förstår är mitt liv lite upp och ner..ena dagen känns det som om vi är på rätt väg... Nästa dag känns det som om vi åkt ner till botten igen.   Nya saker hän...

Av Elisabeth - 10 januari 2012 19:19

Jag får påminna mig att andas...Att ta en stund i taget.. Att plåga mig igenom ännu en dag.. Ska det aldrig sluta?? Plågan att se dem gulla med varandraöppet på FB? Plågan att höra när han pratar med henne itelefon när han är här? Plågan...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se