I dag smäller det:

RÄTTEGÅNG med

(Inte mot) 

min äldsta son,

så vi åker mot Stockholm om ca 1 timme.

Sonen är nervös - vilket är förståligt och

hans arma mor är nervös med..

Det är inga duvungar som rånade S och hans

 kompisar i höstas..

Födda 93 och 94 och åtalde för rån,häleri,

grovt narkotika brott och grov narkotika

smuggling!!!

De andra är födda 96 och 97 och blir därmed

ej åtalade...

S och de andra har begärt stängda dörrar iallafall...

Håll tummarna för oss!!!

 

Cecilia

26 april 2010 08:55

Ska absolut tänka på er idag!
Bra att de fick fatt på rånarna, skit att så unga människor trasslat till det så för sig, starkt av din son att delta!!
Hoppas att allt går bra, en rättegång kan vara ett viktigt avslut för din son!
Kram!

http://cecilias-sida.blogspot.com

 

Therese

26 april 2010 08:58

Herre min själ. Jag önskar er all lycka till! Kram

http://honsomstickar.blogspot.com

 

Rosenvante

26 april 2010 18:54

Hoppas det gick bra. Min dotter var med vid en misshandel och även lite misshandlad för snart 2 år sedan. De fick också gå till tinget och vittna. Så var det förhör vid polis och sådant innan förståss. Men det gick bra. Så jag håller tummarna för er också.

http://rosenvante.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har hänt mycket det senaste året, och bloggen har fått ligga nere.Ska försöka börja lite mer igen...  :-) Ni som har följt min blogg vet historien.det som hänt sedan dess är att den förlupne makenInsåg att gräset inte var grönare på andra sidan...

Lever, andas, ska uppdatera er alla.. Mycket har hänt, och kommer att hända.. ...på stickfronten händer dock inte lika mycket......

  Mycket har hänt - på kort tid...   vet inte hur eller vad jag ska berätta, mer än att allt är enklre på ett sätt, men det innebär MYCKET funderingar, och mycket ältande..   Barnen mår bra, eller ok och jag är också ok..   ...

Min älskade mamma påtalade lie fintatt det var länge sedan jag bloggade... Som ni förstår är mitt liv lite upp och ner..ena dagen känns det som om vi är på rätt väg... Nästa dag känns det som om vi åkt ner till botten igen.   Nya saker hän...

Jag får påminna mig att andas...Att ta en stund i taget.. Att plåga mig igenom ännu en dag.. Ska det aldrig sluta?? Plågan att se dem gulla med varandraöppet på FB? Plågan att höra när han pratar med henne itelefon när han är här? Plågan...